Kräftan är kanske abborrens viktigaste föda. Den här fina abborren spottade ut en levande kräfta när pirken skulle lirkas ut ur munnen. -------------------------------------------------------------

Kräftor har alltid funnits i sjön. I början av 1970 talet var det enbart flodkräftor som befolkade bottnarna men tyvärr så drabbades sjön av kräftpesten och efter ett par år var sjön i stort sett tom. Vid detta tillfälle försökte man återintroducera flodkräftan vilket gick bra under en period tills pesten återigen slog till. Nästa omgång kräftor som fick nytt hem i Lejondal blev därför amerikanska signalkräftor som är resistenta mot pesten. Signalkräftan kan bära på virus, vilket den gör i Lejondalssjön men utvecklar sällan själv sjukdomen. Dessa kräftor har anpassat sig otroligt bra och finns i dag i överflöd. Smått unikt är att flodkräftan faktiskt finns kvar. Jag har själv inte sett någon sedan början av nittiotalet men i norra ändan av sjön fick man flodkräftor så sent som fg säsong, dvs 1999, det är förmodligen ganska unikt att dessa två arter kan samexistera och innebär sannolikt att de få flodkräftor som finns kvar har blivit resistenta mot pesten. Tyvärr är signalkräftan både mer aggressiv och mer snabbväxande än flodkräftan så om våra få flodkräftor har någon framtid i sjön är väldigt ovisst. Frågan vi förmodligen måste ställa oss snart är om det finns för mycket kräftor i sjön. Ett tecken på detta är att storleken har minskat och de mellanstora kräftorna nästan har försvunnit. Troligen pga hård konkurrens om födan. Ytterligare ett tecken på att kräftorna kanske är för många är att de låter sig fångas från land. Signalkräftans trivseldjup ligger runt fyra meter men det faktum att det även går att fånga dem intill stranden på ibland centimeter djupt vatten visar att kräftan inte kan vara kräsen utan måste ta de platser som bjuds i sjön troligtvis för att beståndet har vuxit sig så stort, kanske för stort.

Kräftor är tyvärr ofta förknippat med tjuvfiske. Detta har också varit ett säkert sätt att sprida kräftpest på under många år, altså är det dubbelt förkastligt. Upplands-Bro bor är därför extra välsignade, inte nog med fina fiskevatten, vi har även tillgång till något så exklusivt som vårt eget kräftvatten. För att få fiska kräftor kan du bete dig på två sätt. Antingen deltar du i kommunens utlottning av kräftlotter, detta annonseras i lokalpressen varje år, eller så blir du medlem i Bro sportfiskeklubb och där deltar du i ett lotteri på ditt medlemsnummer. Varje år lottas ca 40 kräftplatser ut. En bra kväll kan man faktiskt fånga uppemot ett par hundra godkända kräftor. Under detta fiske tas även de små kräftorna upp för att transporteras vidare till Mälaren. Där hoppas vi på att de skall yngla av sig och borga för ett gott fiske även här. Varje år sker numera provfisken i Mälaren. Vi har kunnat se att kräftorna trivs bra men de finns ännu inte allmänt spridda. Det verkar som om de har bildat kolonier på de ställen som erbjuder bäst förutsättningar vad gäller föda och skydd mot predatorer. Med tanke på hur stor Mälaren är så får vi nog räkna med att vänta ännu en tid innan beståndet är så pass stort att det är försvarbart att börja fiska mer intensivt.

Redskap och teknik

Fisket startar normalt den första eller andra veckan i augusti. Bro Sportfiskeklubb tillhandahåller redskap och bete. Vi fiskar med tio stycken håvar och två st burar. Fisket påbörjas vid ca 19.00 och pågår till 23.30 och allt fiske sker från land, båt är ej tillåtet. Direkt ute på fiskeplatsen gäller det att beta på redskapen och få ut dem i vattnet bums. Inte sällan kryper kräftorna på med början redan under de första minuterna av fisket, andra dagar kan det dröja fram emot åtta tiden innan de vaknar till liv.