En under bar matfisk och lite av fiskarnas doldis, aktiv vid kvällsskymningen, mystisk och vacker. Trots att den inte är någon stor kämpe har den fascinerat mig i hela mitt liv. När jag var liten drömde jag om att få komma ut på spännande kvälls och nattfisken efter denna fisk och den gången när gode vännen Staffan berättade att ha fått en fem kilos blev jag nästan grön av avund.
Vartefter möjligheterna till fiske blev bättre, egen moped och tillstånd att låna pappas båt med snurra, så lyckades även jag med att fånga gös. Efter det blev jag fast. Många kvällar och nätter har jag sakta rott eller trollat på Mälaren och på senare år med lite tur och erfarenhet också lyckats fånga den lite större gösen på grynnorna när den har lekt i maj. Fascinationen finns fortfarande kvar och fisket lockar varma sommarkvällar.

Redan som liten hörde jag talas om gös i Lejondals-sjön. Den skulle finnas där men ingen hade sett den. I bästa fall hade någon hört om någon som hade hört om någon… ja, ni kanske förstår. När jag aktivt började söka efter personer som kände till mer om detta blev jag övertygad om att den trots allt fanns där. Rolf Hultman, som för övrigt är en av de vi har att tacka för renoveringen av sjön, är uppväxt på Lövsta gård i norra änden av sjön. För ca tjugo år sedan fick Rolf två st gösar på sex respektive sju och ett halvt kilo. Dessa fångades på ståndkrok vintertid. Detta är väl kanske att betrakta som historia men blev mer intressant när det visade sig att lantbrukaren Staffan Tesch också fångat gös på fem och ett halvt kilo på nät men så pass sent som på mitten av nittiotalet.

I dag tvivlar jag inte på att gösen finns naturligt i sjön om dock i väldigt liten omfattning. Att det förmodligen rör sig om ett naturligt bestånd är troligt då ingen kan påminna sig att någon inplantering i gammal tid har skett. Det finns också en obekräftad uppgift att en pimpelfiskare under vintern 2000 skulle ha fångat en gös på ca ett och ett halvt kilo vid abborrfiske. Fångsten skall ha skett på kronans vatten en bra bit utanför gräsön, nästan mitt i sjön. Här finns det en stor platå med djupt vatten och få variationer på botten, kanske är det på sådana ställen gösen kommer att trivas i sjön. Om detta stämmer så styrker det tesen om en liten men fungerande reproduktion sedan tidigare, då fisken sannolikt inte kan ha vuxit sig så här pass stor om den kommit från några av våra utsättningar.

Inom de närmaste åren kan vi hursomhelst hoppas på en förbättring av gösstatistiken. Under de tre senaste åren har ca 7-8000 gösungar planterats ut. Detta har skett i regi av Bro sportfiskeklubb samt I1:s fiskeförening. Gösarna har varit i snitt tio cm långa och odlats från vår till sensommar. Tyvärr finns det inte större fisk att tillgå. Gösen växer ca 10 cm per år och man räknar med att den är könsmogen efter ca 4 år och väger då lite drygt ett kilo. Trots sin litenhet vid utplanteringen räknar man generellt med att ca åttio procent av fisken klarar sig. Dessa resterande fiskar kan förhopp-ningsvis nå lekmogen ålder och bidra till att beståndet blir stort och livskraftigt. Med detta kommer fisket kanske att bli ännu mer intressant och roligt. Den erfarenhet vi har av gösfisket kommer från Mälaren. Om dessa erfarenheter går att översätta till Lejondal när tiden är inne återstår att se.

Gösen på vintern.

Låter sig fångas på både angel och pimpel. De senaste åren har ett antal duktiga fiskare börjat fiska riktat efter denna fisk vintertid både i havet och i flera insjöar i stockholmstrakten. Speciellt lycko-samt har fisket varit på Drevviken. Flera har haft framgång och vinterfisket håller på att etablera sig som en ny sport. Sedan gammalt hålls vinterfisket efter gös som väldigt svårt. Det svåra verkar fram-för allt vara att lokalisera fisken.

Redskap för vintern

Gösen, liksom abborren i Lejondalssjön, går djupt. I Mälaren brukar man kunna hitta den i anslutning till branter på gott och väl tio meters djup. Angelfiskaren får modifiera sin utrustning en aning. Byt ut den traditionella angelkroken till en vanlig trekrok i storlek åtta. Linan bör vara av smidig nylon ca 0,30mm. Betet skall vara mindre mört eller nors. Gösen nappar ofta väldigt försiktigt. Ofta fäller angelvippan och efter det så händer det inte mycket. Det verkar som om gösen parkerar med fisken i munnen och väntar på något. Var därför iskall och vänta med motthugg till dess att fisken rör på sig igen. De som är riktigt avancerade påstås kunna få gösen att svälja betet genom att lirka lite försiktigt i linan, det sägs kunna stimulera gösen att svälja. Pimpelfisket sker på samma platser. Stor pirk med krok i storlek 10-12. Gärna kompletterad med ett abborröga. Även här är tålamod en viktig beståndsdel för framgång.

Gös sommar och höst

Denna tid på året har sportfiskaren störst chans att komma till tals med fisken. Runt midsommar är leken avslutad och gösen finns ofta ute på fria vattenytor där den följer stim med småfisk. Ju varmare i luften och vattnet, desto bättre. På Mälaren är det ofta siklöjan som får sätta livet till. I lejondalsjön blir det förmodligen mört. Lättaste sättet att fånga gösen bör vara genom dragrodd. Med en wobbler efter båten eller fiske längs de djupbranter som finns vid en del strandpartier efter land kan man säkert få utdelning. Det enda som är riktigt säkert är att det skall bli spännande att se hur fisket kommer att bli.