Om flötestrolling/slowtrolling av Arne Hedberg

Första gången jag läste om flötestrolling/slowtrolling fastnade jag direkt. Det var en artikel i fiskejournalen för några år sen som handlade om David Lundqvist. Han presenterade en metod som kombinerade metets egenskaper med trollingen på ett bra sätt.

Vad har flötestrolling på en metesida att göra, undrar du kanske? Flötestrollingen oc

h metet har nästan allt gemensamt, svarar jag. Du kan använda samma utrustning som till vanligt gäddmete från båt. Det är bara att dra upp ankaret! (nästan )

Jag ska gå igenom del för del

 i utrustningen så du får ett grepp om vad du behöver.

Spö.

Jag och mina fiskepolare använder 12 fot 2,75 lb karpspön, Mest för att längden. Vi brukar vara fler i båten och när det blir 3 – 4 spön så är det bra om man får ut betena en bit åt sidan.

Vi brukar ha ett spö åt varje sida och ett – två rakt upp. Då kan 2 – 3 fot längre spön göra stor skillnad! Men ett vanligt haspelspö med ordentlig ryggrad går bra det med om man inte använder mer än två spön.

Rulle.

En baitrunnerrulle är absolut

bäst om du använder haspel. Du ställer in baitrunnern så att den lätt släpper ut lina om det nappar men inte så lätt att den släpper ut linan när du ror eller åker med elmotorn.

Jag använder även en frikopplad ABU Syncro multirulle med knarren på som baitrunner! Jag har tinnitus och är halvdöv efter en massa år i rocksvängen så det behövs ordentligt ljud för att jag ska vakna till ifall jag fokuserar på kaffe och macka eller funderar på hur ormen har kommit på det där med gift och sen kan äta det den dödat utan att själv påverkas av giftet och andra viktiga saker.

Flötet.

Det går utmärkt att använda ett flöte för trolling till vanligt gäddmete, men inte tvärtom!

Det måste vara ett flöte med genomgående lina. Det som är speciellt för trollingflöten är att röret där linan går igenom är krokig. Det är för att

flötet inte ska glida ner till sänket när man åker. I början så använde man väldigt stora flöten och sänken på 35 – 50 gr för att det inte skulle glida så lätt.  Med riktiga anpassade flöten  räcker det med sänken på 15 – 20 gr, i de flesta fall, för att komma ner till rätt djup. Mörten brukar hålla sig ganska ytligt för det mesta så ett djup på 2- 3 meter brukar vara lagom att börja dagen med. Fungerar det inte får man börja leta sig fram till ett bra djup, precis som i vanligt mete.

Tackel.

Alltid ståltafs! De flesta använder ett vanligt tvåkrokstackel.  Vid levande bete tycker jag det är b

äst med en vanlig karpkrok storlek 1 igenom munnen på mörten och sen två st 3 krokar strl 4-6 med ca 5 cm

 mellanrum. En under bröstfenan och en längre bak.

Jag föredrar deadbait, dels av lathet och att det känns rätt grymt att släpa runt mörtstackaren efter båten. Då använder jag en variant på

 tackel som jag har gjort själv av pianotråd som man sticker in i munnen på betet. I öglan som har jag fäst två trekrokar som jag fäster på var sida om

betet. För att få lite livekänsla så använder jag smileyblade eller en propeller av något slag. Bete.

Jag har använt mört för det mesta. Men i höstas gjorde jag ett prov med strömming i vår lilla insjö. Jag hade på något som var ett rörligt bottennapp och som släppte efter ett tag. Det har gjort mig sugen på att prova fler gånger. Det går säkert bra med abborre också!

Övrigt.

Alla tackel har en förmåga att tvinna linan rätt ordentligt, allra helst om man ror eller kör för fort. Därför brukar jag antingen

använda ett bombsänke som jag fäster i lekandet ovanför tafsen eller också en variant på havsfiskarnas ståltrådsbom.

 Den funkar för övrigt bra om du beslutar dig för att ta bort flötet och släpa betet längs botten. Men det får jag återkomma till i en senare artikel.

Det finns propellrar och smileyblades som man kan sätta fast på vajern framför betet för att höja attraktionskraften. Jag vill varna för de små metallpropellrarna. Dom fungerar bra som attraktion, men kan slita på tafsen och försvaga den ordentligt. Kolla tafsen regelbundet.

Jag  brukar använda tafsar som är ca 50 cm långa. Eller så använder jag två kortare tafsar som jag har satt en attraktor mellan. Det kan vara en spinnarsked eller någon annan grej som rör sig lite och attraherar

gäddan. En del använder remsor av tunn färgglad plast. Men jag har aldrig tyckt

 att det har gjort samma skillnad en trög dag som tex en propeller gör.

Till sist så har vi den eviga frågan om elmotor eller rodd. Att ro är klart bäst, tycker jag. Nyttigast också! Men elmotor är ju bekvämt och håller man sig till de lägsta hastigheterna och varierar

 hastigheten så fungerar det bra det med.

För övrigt funderar jag på vem som fyller på myggorna med antikoagulerande medel så att dom
kan suga blod utan att det levrar sig.

Arne Hedberg