|
www.brofiske.net |
|
Ismete efter havsöring av Jan Ohlsson
Ismetet som modern företeelse utvecklas just nu ganska intensivt. Det är inte många år sedan pionjärer som Hans Nordin mfl konverterade sina angelredskap till "moderna" sådana och hade stor framgång i fisket efter gädda. Även gös överlistades nu mer ofta än sällan, gösen som under många år ansetts nästan omöjlig vintertid. Fisket rönte uppmärksamhet bland fiskare och press. Efter detta kom sas fas två. Skickliga fiskare startade den våg av intresse som lett till att ismetet numera har en egen nisch med entusiastiska utövare, utförs med spö och rulle och har egna spalter/ artiklar i våra fisketidningar. Som alltid vid utveckling är det inte bara redskapen som byts ut eller modifieras. Nya arter söks aktivt och idag är det långt ifrån den bara gädda som överlistas. I stort sett alla predatorer går att ismeta, både i sött och salt vatten, så länge det finns is att gå på. Det dröjer nog inte länge föränns vi ser rapporter på fångade plattfiskar, torskar, aspar mm mm...
Havsöringen är inget undantag. Att söka denna underbara fisk, vacker och
stridbar även på vintern, är numera flera fiskares mål för dagen vid
ismetet. Efter laxen kan den gott och väl rankas som åns eller sjöns
hetaste byte och med rätt metod och vatten som håller fisk är den fullt
möjlig att utmana och fånga. Undertecknad har fått lektion av
Brofiskaren Linus Johansson som alltid stått i bräschen när det gäller
tekniker, beten och finsliperi. Detta oavsett vilken metod han använder
eller vilken art han fiskar efter. En riktig pionjär inom sportfisket
men som alltid verkat i det dolda...
>>Tackel. En huvudregel vid ismete
efter öring är försiktighet i allt. I början av satsningen på ismete
efter havsöringen kunde många napp/fäll registreras men fisken spottade
ofta ut bete direkt efter fäll. Linus mfl har insett att det metoder som
används vid ismete efter gädda inte alls är användbara vid
havsöringsmete. Öringen har helt andra ståndplatser än de flesta fiskar
och helt andra krav på beten och utrustning. Nappindkator måste vara så
känslig som möjligt och inget eller minimalt motstånd från tex lina får
förekomma när fisken tagit betet. På bilden syns en effektivt riggning
av vippan. Påtänkt av Takeshi Murase, Jakobsbergs SFK, och Brofiskaren
Andreas "Push-Up" Dubendahl. Vippan spänns ner med en bit nylon som
fästs i vipphållaren (i detta fall en Hållger). I slutändan på nylonet
görs en ögla. I denna ögla trär du genom huvudlinan som du också gjort
en ögla på och hänger sedan upp din lina på yttersta spetsen av vippan.
Med denna riggning blir det i stort sett inget som helst motstånd när
fisken tar. Kan användas till ismete efter all fisk där inte levande
bete används. Enkelt och genialt. Något sänke används inte, tafs av
fluorcarbon och ett lekande mellan lina och tafs är allt, förutom betet,
som sänks ner i hålet. Lätta strömmar och vågrörelser som alltid finns
rör betet svagt under isen.
>>Övrigt. Att havsöring fångas på levande bete är ingen nyhet men att fiska riktat innebär att tänka på alla detaljer, även att optimera betesvalet. Här är nog fältet för experiment fortfarande väldigt öppet, powerbait, mask, cocktails på olika doftande beten, halv död nors mm går säkert att använda med framgång. Linus använder kokt räka, sjtärt med skalet kvar. Enkelkrok av modell karp ca strl. 4 är bra val. Var noga med att inte dölja krokspetsen i räkan, allt för effektivt krokning... Under fisket har du chans på både blank och färgad fisk, tyvärr kan man ju inte välja själv men förakta inte en lätt färgad fisk som är på väg mot silverstadiet. Fighten kan vara riktigt tuff. Arne Hedberg, en annan Brofiskare, har på kammaren utvecklat en mycket effektiv Rodpod för ismetet. Den har döpts till "Hållger" och har kopierats vilt av oss andra Brofiskare. Denna spöhållare är mycket effektiv vid alla sorters ismeten och inget undantag, snarare tvärtom, gäller för ismetet efter havsöring. Det är nu andra säsongen både Linus och jag själv använder den och vi upptäcker bara fler och fler fördelar. Vid ismetet efter havsöring är det rörlighet som gäller, att byta hål och kanske helt ställer eller vik kan ibland vara skillnad mellan succé eller fiasko. Vi kommer med fasa ihåg hur det var att rigga ner angeldon och njuter nästan av enkelheten att bara greppa "Hållgern" med ena handen, lyfta och raskt promenera till nästa hål. Inget krångel alls om man inte räknar med att man måste borra nytt hål... det har inte Hållgern löst
ännu.
sund, i närheten av bäckar och åar mm är utmärkta ställen. Vid vårfisket efter öring på öppet vatten hugger ofta fisken nära land, detsamma gäller för ismetet. Snittdjupet som producerat flest hugg är under två meter, ibland stryker öringen alldeles intill land och man får vara försiktig med borrskäret så att man inte upptäcker att man borrat i stranden. Så, gör det inte svårt. Öringen finns nästan överallt, kolla med kamraterna eller på Internet var fisken finns hos just dig under öppet vatten. Fiska på samma ställen och byt gärna plats efter ca en halvtimma om det inte nappar... lycka till och Tight Lines från Brofiske. Å tack Linus för en härlig lektion i ett nytt ismete, hoppas att du snart ger dig på lax, eller varför inte hälleflundra i Norge, jag "e på"... Hur det gick på denna tur? Linus vann med 3-0. Revansch!
|
||||||||||||||