Eriksberg, gäddfiskeparadiset av Jan Ohlsson

Foto: Jan Ohlsson & Anders Gräsgårds

Avspärrat sedan 40:talet mellan öarna

Alla som sett den berömda gäddfilmen med "Buster" och "Trumman" har säkert drömt sig dit... Själv har jag alltid sagt att gäddfiske är något man fördriver tiden med när man inte kan fiska abborre, gös eller prickfiskar men får nog erkänna att det håller på att ändras... På slump testade jag att ringa till Eriksberg, bara på skoj sas. Snacka om att jag blev förvånad när vi fick fiske, två dagar i april, enda kruxet var att bara fyra personer fick fiska samtidigt. Inte direkt vad jag räknat med, insåg omedelbart att jag skulle göra flera kompisar ledsna, att välja vilka som skulle följa med var inget jag såg fram emot... Sorry pojkar, till de som blev hemma, hoppas att vi kan åka fler gånger, nåväl, den 21:a april for vi iväg, förväntningarna var stora...
 

Staffan Persson rattar fiskeplattform...

>>Eriksberg. Ett område vid Karlshamn i Blekinge som varit naturreservat sedan 1940:talet. Inom området finns massor med vilda djur som man sällan ser. Visenter, vildsvin, havsörn och hjort är några exempel. Vikarna i inom Eriksbergsområdet är avspärrade från fiske och båttrafik i de två armar som omger Dragsö. Här har bara förekommit ett varsamt c&r fiske under alla dessa år. Gäddan har i huvudsak fått rumstera fritt utan större yttre påverkan från fiskare mm. Detta har skapat ett fiske som i sina bästa fall tillhör världens främsta efter gädda. Fisket sker alltid från båt, gissa om vi blev förvånade när vi fick disponera en Buster L, en perfekt fiskeplattform för att lura storgäddor... Det tillhör kanske inte vanligheterna, en av de ordinarie mindre båtarna var trasig, inte gjorde det oss något.

>>Väl framme. Incheckning på lilla vandrarhemmet och rundvandring med förvaltaren PA Olsson. PA visar oss till rätta på ett exemplariskt sätt. Varnar oss för att komma emellan vidlsvsvinssuggorna och deras kultingar, berättar om fisket och historien. Väl tillbaka på vandrarhemmet träffar vi Kjelle med kamrat, de har fiskat i två dagar och rapporterar trögt fiske. Det enda det tar på är bruna/ tånglakefärgade beten. Har vi sådana? Nix, inte ett enda. Kjelle med kamrat är seriösa fiskare, har med sig sprayburkar bla annat. Snabbt övertalar vi Linus att bli konstnär och sedan sprayas Buster Jerkar bruna för fulla muggar. Peptalk och en matbit, sedan i säng... eller, "Jag ska vässa krokar" sa Linus, fiskefebern satt så hårt att Linus var vaken hela natten, vi andra sov till det stilla raspande ljudet av Owner krok som blev vass. Klockan ringer 04.30, fiskesuget är enormt, morgonbestyr och snabb äntring av båtarna. Det tröga fisket som Kjell rapporterar om håller tyvärr i sig. Efter de första timmarna har vi alla blankat och det sedvanliga tvivlet börjar gnaga, ska man fiska djupt, ska man fiska grunt, ljusa beten, mörka beten, svävande beten, ja allt provas. Samtidigt som det fiskas c&r i Eriskberg forskas det också på c&r. Andreas heter en av forskarna som gör sitt slutarbete på universitetet inom detta ämne. Andreas tuffar förbi och frågar om vi har någon fisk att märka för projektet "nej, rapporterar vi". "Testa att fiska över djuphålorna utanför berget då", säger Andreas, "de stiger gärna från tre-fyra meter om de är sugna och där står alltid fisk". Ja, tänker jag, som gammal jiggfiskare älskar jag att fiska på grynnor och i hålor, vi testar... Snart står både jag och Anders med böjda spön, vi har också flera stora fina följare... Vid ett tillfälle tävlar två stora gäddor om min Big Bandit i, hör och häpna, en ljus färg, den stora vinner och jag landar snabbt en sjua... Vi får tre fiskar på en halvtimmer, tappar ett par och har flera följare sedan blir det segt igen, en kort men energisk huggperiod på kanske fyrtio minuter. Staffan o framför allt Linus i den andra båten har nu fiskat i sex timmar utan fisk och speciellt Linus börjar bli stressad. Något han gärna blir då han är en av de mest energiska fiskare jag träffat... Visst lossnar det även för Staffan o Linus men de får kämpa för varje hugg. Staffan berättar gång på gång om den stora följaren han sett, "garanterat 10 kilo..." Jag tar den i morgon.
 

Linus knäcker koden, fiska grunt, tokveva en Buster Jerk och gör långa spinnstop!!!

>>Nya grepp, andra dagen fortsätter jag o Anders att utforska hålorna. Svårt, inga följare, kast efter kast... mitt rullfäste lossnar från klingan, inget bra tecken... Har vi retat fiskegudarna? Anders betar om till Toby och börjar jaga havsöring, då slår dagens första gädda på!!! Tänk, det gäller att variera sig. Jag tappar en öring på Pig, allt är upp och ner! stora krokar på Pigen byts ut till små men då passar det inte öringen alls... Det är verkligen inte lätt att vara fiskare... Anders tar paus efter lunch och Staffan vill åka lyxbåt, byter Jofa mot Buster L mao. Det enda vi inte testat nu är den mycket grunda lekviken Flan. Vi äntrar försiktigt och jag betar om till en flytande grön Westins Jätte.... pang, fisk nästan direkt, Staffan tittar på med nu ganska trötta, nästan uppgivna ögon... Gäddan landas och returneras snabbt, "nu ska du se att det lossnar" säger jag, "vi har knäckt koden, bergis". Nix, det enda vi knäcker är våra ryggar... Linus kommer in och får ganska fort två stycken mindre fiskar men sedan är det slut... De sista timmarna fiskar vi på olika ställen, Linus är en bit bort men vi anar att något är på gång, vi ser Linus ändra position, försvinna med armarna i vattnet och flaxa runt med båten efter en lång kant... Linus har knäckt koden! Tokveva svävande BJ och göra spinnstopp. "de hugger stenhårt" skriker han glatt... men inte på våra wobblers. Linus landar, fräckt och utan att skämmas, nio fiskar denna dag, jag en och Staffan ing............ Resan är nu slut, vi städar båtar och packar utrustning, själv är

Stor Big Bandit över djuphåla.

 jag både nöjd och besviken, "vi skulle ju landa tjugo över tio och fem över femton"! Så känner nog de andra också... Tänk, att bygga upp stora förväntningar, varför gör vi så? Denna mänskliga egenskap som så ofta gör att man blir besviken? Vi borde nästan skämmas lite, nitton gäddor är ju faktiskt inte så tokigt, och miljön! Gudaskön, kanske vackraste delen av vår skärgård jag besökt... Själv är jag fostrad som havsörings fiskare vid Emån, ett av de svåraste vattnen på denna jord enligt min mening. Jag gick bom de fyra första åren, kanske totalt 10-15 dagars fiske utan att landa en enda havsöring. Tålamod är med andra ord något jag lärt mig den hårda vägen, fast det ska erkännas att jag varit på väg att lägga in mig på psyket mer än en gång efter avslutat Emåfiske. Jag tänker på detta och med ens infinner sig den goda känslan igen... och jag vet att lite mat och något för blodsockret kan bota den allra värsta fiskekoman, så sker även denna gång på Mc Donalds i Ronneby.
 

Med det får vi nöja oss för denna gång. Eriksbergs storgäddor har visat sig, flaggat med stjärtfenan men vägrat bita på plast eller trä, smarta fiskar börjar jag tro. Riktigt kallt vatten, 7,5 grader, och lite för fint väder var våra stora fiender denna gång. Till slut summerar vi nitton gäddor med topp på 7,0 och 6,5. Kommer vi att åka tillbaka? Alla gånger, får vi förmånen igen så är vi laddade till tusen och denna gången tar vi de riktigt stora, Bergis! Tusan också, visst håller jag på att bli gäddfiskare ändå...